Hoppa till innehåll

Ja, mycket ska man stå till svars för..

– men detta tar ju ändå denna veckans pris.

Kort sagt: Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Väljarna i Kungälv har sagt sitt, och varken Moderaterna eller Socialdemokraterna fick tillräckligt starkt mandat för att med egen kraft kunna göra anspråk på ledarskapet av kommunen.

De valde då att samarbeta, trots att dessa partier sen decennier haft totalt olika åsikter om det mesta från ideologi, ekonomi till sakfrågor. Nu återstår frågan om vem som bli opposition? På Kommunfullmäktige i torsdags valde 16 personer av den socialdemokratiskt ledda majoriteten på 31 ledamöter att rösta på sverigedemokraterna. Detta är ett faktum.

Vi var många som blev överraskade av detta. Det vittnar om ett nytt demokratiskt landskap i Kungälv, och det är oroande.

Hur väl samarbetet fungerar mellan partier är främst kopplat just till ledarskapet. På kommunal nivå i Sverige finns idag alla möjliga färger och former på samarbeten. Vilka partier som får förtroendet att leda har inte alltid en koppling till storleken, vilket för en del verkar vara en föreställning. Detta känns snarare lite gammaldags?

Inom näringslivet var det länge sen man slutade ställa den duktigaste, snabbaste eller starkaste arbetaren som ledare. I stället är de flesta företag och organisationer medvetna om att det är den ledaren som kan få andra att växa och prestera, som gör att verksamhetens värde ökar. Hur länge det kommer att dröja tills denna insikt kommer in i politiken, det återstår att se.

På nationell nivå brottas partierna dessa dagar med hur de ska göra anspråk på ledarskapet av Sverige. Demokratin står på tröskeln till en ny tid då förmågan att få samarbetspartners att växa och utvecklas, också kommer att krävas i det politiska ledarskapet på den nationella nivån.

Det är blockpolitiken som nu går i graven, och det gör ont när knoppar brister som det bevingade uttrycket så fint uttrycker. Det är dags att flera blommor får blomma i vår demokrati.

När besluten ska fattas, är de förslag med majoriteten av rösterna i parlamentet som vinner, och det är långt ifrån alltid det största partiet som styr. Ibland kan det vara det minsta partiet som hittar den bästa kompromissen.

Men, hur är det ställt med det politiska ledarskapet i Kungälv?

Moderaternas ledarskap ledde till att Alliansen sprack inifrån mandatperioden 2010-2014. Den moderatledda Alliansen misslyckades alltså att hålla ihop samarbetet. Detta blev startskottet för ett breddat och utvecklat politiskt samarbete mellan ett antal partier som grundade sig i en vilja till att samarbeta runt det man var överens om, baserat på tillit och förtroende, det vill säga mellan Miljöpartiet, Utvecklingspartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna.

Där möttes vi med Socialdemokraterna för fyra år sen. Majoritetens relation var då 18 mandat (up, mp, l, v) + (s) 18 mandat =36 mandat. Våra partier har den gångna mandatperioden samarbetat på ett bra sätt, och Miljöpartiet har haft rollen som samordnare för majoritetens interna demokratiska process.

Socialdemokraterna lämnar då samarbetet med oss fyra samarbetspartier, helt utan förvarning eller samtal? Vi får läsa i Kungälvs Posten att Socialdemokraterna tackar för samarbetet. Ja, tack själva Socialdemokraterna, men priset ni får betala från oss andra partier är förtroende och tillit. Vilket politiskt ledarskap?

Även Moderaterna och Centern satsar sitt förtroendekapital i eftervals förhandlingen och väljer att samarbeta med Socialdemokraterna. På ett överraskande och mycket respektlöst sätt lämnas Kristdemokraterna fullständigt vind för våg efter över 20 års samarbete, helt utan förvarning eller samtal. Vilken typ av politiskt ledarskap vittnar det om?

Man kan konstatera att olika partier har olika kulturer, och i samarbetet mellan partier skapas förtroende och tillit. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, och det kan gå väldigt fort att bryta ner. Den gångna mandatperioden har bjudit på en spännande tid och en fördjupad kunskap om olika partiers kultur, självbild och ledarskap. Var partier lägger och riktar sin energi. Uppenbarligen så jobbar vi väldigt olika.

När flera partier ska komma överens krävs kompromisser, förhandlingar och ibland även medling. Om Socialdemokraterna skulle haft den rollen hade majoriteten inte klarat av att hålla ihop den gångna mandatperioden. Därför valde de fyra partierna att påtala detta för socialdemokraterna efter valet.

Att likna detta vid Nordkorea vittnar om ett mycket svagt politiskt ledarskap.

Annonser

Det är dags att Kungälv får en ny politisk ledning

Kungälv är verkligen en plats att älska, och jag är både stolt och glad över att det är min kommun. Här är det nära, både till havet, till naturen och till storstaden. Det är nära till ett rikt föreningsliv, det nära till arbetstillfällen och nära till engagerade människor som bryr sig. Kungälv har alla förutsättningar. Jag är beredd att utmana för att jag tror att det kan bli bättre.

Kungälvs samhälle är på väg mot en ny dimension. Antalet medborgare ökar, antalet besökare ökar, antalet företagare ökar, antalet äldre ökar, antalet skolbarn och antalet anställda ökar, ja allt ökar. Detta ställer krav på såväl samhälle, som organisation och politisk ledning. Det finns mycket viktiga frågor och tuffa prioriteringar att ta tag i nästa mandatperiod.

Och, handen på hjärtat, visst skulle det kunna bli betydlig modernare och bättre? Ja, när det är val finns chansen. Nu kan vi förändra. Om vi, medborgare och partier, vill ta nya tag, och föra in en ny tid i kungälvspolitiken är det nu vi kan göra det. Var fjärde år har vi chansen.

Det är dags att en gång för alla lämna de blockpolitiska låsningarna som Kungälvspolitiken dragits med i decennier. De stundtals destruktiva låsningar som finns mellan moderater och socialdemokrater leder inte kungälvssamhället framåt. Kungälvs kommun behöver hitta sin roll och väg framåt, för att kunna bli en riktigt bra kommun i framkant. Det är dags för en ny politisk ledning som förmår både partier och politiker att växa, att samarbeta och att utvecklas. Kommunpolitiken är grunden för vårt samhälles utveckling och tillsammans måste vi alla partier skapa en blomstrande, välkomnande, intressant och givande politisk arbetsmiljö.

En kommun är en komplex organisation, och politikens roll är att ytterst leda, ta ansvar och ge en riktning. Det handlar om vård, skola och omsorg och om samhällets utveckling. Jag vill, som politisk ledare, bidra till att politiken får mer gjort, att goda idéer från fler partier kommer fram som ett resultat av ett pragmatiskt samarbete. Jag vill bidra till att politiken i Kungälv kan lyfta sig och på ett mer utåtriktat och konstruktivt sätt, ge nya förutsättningar för mer och bättre leverans av välfärd för kungälvsborna. Detta istället för att politiken, som nu stundtals låser sig, lägger för mycket energi på det operativa, söker konflikt eller ägnar dig åt att förverkliga egna personliga övertygelser och intressen.

Med Miljöpartiet i majoritet, och som idéspruta denna mandatperioden har kommunens eget miljöarbete tagit ordentlig fart. Det är en styrka och kraft om alla partier i Kungälv vill fortsätta verka för att Kungälvs Kommun ska fortsätta det systematiska miljö- och hållbarhetsarbetet och ta steget och bli Sveriges första kommun med ISO märkning med ekologisk och social hållbarhet. Miljöpartiet håller tummarna för att det blir så.

Nästa mandatperiod är det dags för Kungälv att göra en ny översiktsplan, som är det mest betydelsefulla och styrande dokumentet en kommun har. Det är dags att peka ut hur vi kungälvsbor vill att vårt samhälle ska fortsätta utvecklas, var vi ska bygga, vilka områden vi vill värna och bevara, vilka områden vi vill utveckla och var vi behöver ha infrastruktur. Vi vet alla, både politiker och medborgare att det behöver byggas fler bostäder, fler billiga och hållbara bostäder, och fler behöver kunna pendla med kollektivtrafik. I Kungälvspolitiken vet vi att vi behöver hitta en stabil takt för den ökade bostadsbyggnationen så att kommunens kärnverksamheter hinner med. Jag kan inte tänka mig något bättre för Kungälv och planeten, än att ha en miljöpartist som kommunstyrelsens ordförande under en sådan mandatperiod 😊

Som miljöpartist vill jag gärna prata om personalpolitiken, om nya innovativa och tekniska lösningar för att skapa mer hållbara förutsättningar för vår personal, exempelvis olika varianter på arbetstid. Kommunen har allt för höga kostnader för sjukfrånvaro, och vi är många som ser att något måste göras åt det. Det kommer att bli en viktig fråga nästa mandatperiod.

Man brukar säga att ett samhälles värdighet mäts efter hur man tar hand om sina svagaste. Kungälv har denna mandatperiod startat upp ett viktigt arbete med att minska utanförskapet utifrån det strategiska målet Minskad Segregation. Detta viktiga arbete måste ge mer leverans. Samarbetet med de övriga aktörerna måste fortsätta att utvecklas såväl sjukvården som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, näringslivet, föreningslivet med flera. Befintliga strukturer måste utmanas. Vi måste våga tänka nytt.

För Miljöpartiet är det viktigt att Kungälvs kommun erbjuder en likvärdig skola för alla, att ingen lämnas efter. Kungälv har inte råd att lämna någon efter, alla våra skolor ska vara bra skolor, både för elever och lärare.

Däremot har vi råd att ta hand om varandra, och vi har råd att investera för hållbarheten och modernisera för framtiden, exempelvis genom digitalisering. Vi har möjlighet att investera i kunskap. Om vi vill. Då handlar det om att våga prioritera och våga fatta beslut.

Framförallt måste vi jobba tillsammans.

Så här har det sett ut denna mandatperioden;

Mångfald och jämställdhet, inte bara gipsgubbar i politiken 🙄

Ibland måste man bara skriva av sig något man burit på länge, och detta inlägg är ett sådant. Det handlar inte om just politiken i Kungälv, höger eller vänster politik eller om ideologi och partier hit eller dit. Det handlar om vilken typ av företrädare väljarna vill rösta på i allmänhet. Om manligt eller kvinnligt. Kanske detta mest är en kommunal spaning, och kanske den också passar bäst in i Västsverige, inte vet jag.

Min fundering handlar om hur motsägelsefull den nya politiska profil, som träder fram bakom opinionsmätningarna, är?

Många säger till mig att det är ett för stort avstånd mellan ”vanliga människor” och ”politiker” – såväl manliga som kvinnliga politiker. I synnerhet politikerna högst upp i ”den politiska näringskedjan”. Alltså de som ständigt leende på bilder alltid jobbar hårt på att skapa en image runt sig själva som ”samhällets yttersta företrädare” handlingskraftiga och duktiga och som aldrig gör fel.. – Hur kommer det sig att de ofta ser likadana ut? Uteslutande medelålders män, oavsett parti eller ”blocktillhörighet”? Och hur kommer det sig att vi kvinnor som hamnar bland dessa gipsgubbarna ses om exotiska inslag?

Är det den svenska folksjälen, kulturen eller folkhemmet som fortfarande har en självbild av den yttersta beslutsfattaren som husets överman, den starke mannen, fadersfiguren? Och varför i himmelens namn ser då alla typ likadana ut? Det kan inte hjälpas men ibland tar min fantasi med mig ut på svindlande turer och associationer, som t.ex detta med gipsgubbar. Ni vet de där gummiformarna som man fyller med gips och sen målar i glada färger?

Politiken är full av dessa gipsgubbar, som suttit i massor av möten och vet massor om allt möjligt byråkratiskt, processer i politiken och känner massor av rätt folk. Samtidigt är det förfärande få gipsgubbar som har koll på det senaste eller hur det är en bit längre bort? Men, eftersom de har varit med så länge i politiken, upplever de själva att deras ord som representant för medborgarna väger lite mer än någon som är alldeles ny i politiken.

Vilar verkligen samhällets och demokratins trygghet i att en gipsgubbe står vid det demokratiska rodret, håller i styrelseklubban och har det yttersta ansvaret? Vill väljarna till valet 2018 längre ha den grabbiga, självsäkra politikerstilen som får saker att hända. De som pratar utan att lyssna?

Om man nu lägger till senaste opinionsundersökningarna – så radar vi upp betydligt fler gipsgubbar runt maktens beslutsbord? Är det verkligen den profilen Svenska folket vill ha? Jag har mycket svårt att se det framför mig.

Jag tror de flesta väljare inför Sveriges val 2018 har genomskådat gipset och vill ha ett mindre avstånd mellan medborgare och förtroendevalda, och inte längre identifierar sig med politiska gipsgubbar.

Jag hoppas också medborgarna har genomskådat det där med att visa politisk handlingskraft? Fatta snabba beslut. Få saker att hända. Att det märks att det inte alltid är genomtänkt, demokratiskt eller att det ofta blir forcerat och i slutet kostar både resurser och tid? Tyvärr är det ibland politiska beslut som behöver rättas till i efterhand, och det följs sällan upp.

14 politiker är valda att sitta i en politisk styrgrupp för miljö- och samhällsbyggnad, 13 av dem är medelålders vita män och jag är ensam medelålders vit kvinna. Det är 2018 och det är bara att konstatera att längre än så har inte jämställdheten och mångfalden nått i Sverige. Det är så att man skäms för demokratin.

14 valda kvinnor i ett sammanhang hade utgjort grunden för en ny demokratisk ordning, det är betydligt fler kvinnliga politiker som åker buss, hämtar barn, kompromissar med tid och tjänar mindre. Det är hög tid för samhället att ledas av fler kvinnliga moderna politiska ledare. Oavsett partifärg eller blocktillhörighet.

Det är bara att hoppas att fler väljare funderar på vem som bäst företräder den egna åsikten, och kanske sätter ett kryss på någon som berikar en vitaliserad, representativ mångfald runt det politiska bordet, så politikens valda företrädare bättre speglar oss medborgare 🌸

Även barnen i staden behöver få bygga kojor

Där du bor och växer upp, det är där världen blir till. Utmaningen är att bygga en stad och ett samhälle som kan ge varje barn bästa möjliga förutsättningar att växa upp i samspelet med omgivningen.

Miljöpartiet i Kungälv har lämnat in ett förslag om att införa ett koj-index i samhällsplaneringen. Ja, det är klart att det är lätt att raljera om och skriva roliga tweets om – men jag tycker att förslaget förtjänar lite mer eftertanke än så.

Barn som växer upp i städer och tätorter rör sig i miljöer som är planerade och utformade av vuxna. I samhällsplaneringen kretsar stadsutvecklingen möjligen runt speciella platser för barn såsom lekplatser och lekparker. ”Den gröna faktorn” ja, alltså gräsmattor och parker mm styrs upp genom olika grönstrukturer genom en ”grön-ytefaktor”. Att införa ett koj-index är att låta samhällsplaneringen förhålla sig med till en ökad medvetet om avståndet till skogen, och ett utvecklat barnperspektiv där barns kreativitet och förmåga på ett bättre sätt tillvaratas i det fria gröna vi kallar skog.

Kort sagt; – hur långt är det från detta planerade bostadsområde till skog?hur mycket av skogen ska vi ta bort när vi planerar nya områden? Hur nära är det till skogen?

Miljöpartiets förslag är att kalla detta ”koj-index”. Alltså ett index som beskriver närheten och relationen mellan bostäder i tätort och en skog där det är möjligt för barn att bygga kojor. Skog i detta sammanhang är inte välskötta parker. Skog är i detta sammanhang områden där gräset inte klipps, och där pinnar ligger kvar på marken.

Syftet med ett koj-index är att utveckla och medvetandegöra såväl samhällsplaneringen för det hållbara samhället som enskilda intresserade bostadsköpare i Kungälvs tätorter och stad, om närheten till skog och barns möjlighet att bygga kojor i Kungälvs olika tätorter och stadsdelar. Fontinområdet exempelvis skulle ha ett fantastiskt index.

Ett koj-index är ett sätt att knyta samman en ekonomisk, en miljömässig och en social dimension av en hållbar samhällsplanering.

Att i städer endast samhällsplanera ytor för barn i form av lekplatser går stick i stäv med forskning och praktisk erfarenhet som visar att upplevelser i utemiljön är viktiga för barns utveckling och förståelse för världen, allt från identitet och begreppsbildning till motoriska färdigheter, hälsa och kreativitet. Fler barn borde få möjlighet att bygga sin egen koja i skogen.

Miljöpartiets förslag är alltså att Kommunfullmäktige ger Kommunstyrelsen i uppdrag att utarbeta och implementera ett koj-index i samhällsplaneringen, och för befintliga bostadsområden.

https://goo.gl/images/XiPcEE

Det behövs fler kvinnliga politiska ledare

DEBATT i dagens Kungälvs Posten

Den 8 mars varje år uppmärksammas den internationella kvinnodagen. För första gången någonsin har Sverige en feministisk regering, och på alla olika nivåer jobbar vi i Miljöpartiet för att öka jämställdheten i Sverige. Vi vill bygga ett samhälle för fler.

Det är ingen nyhet att kvinnor behöver jobba både hårdare och mer än män för att få samma respekt på arbetsplatsen. För många av oss är det den verkligheten vi möter varje dag när vi kommer till jobbet, och många av oss gör det alldeles själva.

Som kommunalråd ingår jag i hur många olika arbetsgrupper och utskott som helst. För att ta ett exempel kan jag nämna en styrgrupp som jobbar med miljö- och samhällsbyggnadsfrågor. Vi är 14 politiker i den. En av oss är kvinna. De andra 13 är medelålders vita män. Män med samma bakgrund, från samma områden, som varit med i politiken lika länge.

Det är alltså 2018, och det är bara att konstatera att längre än så har inte jämställdheten och mångfalden nått i Sverige. Är det så här vi vill att demokratin, makten, ska se ut? Att endast medelålders vita män kan vara förebilder för framtidens demokrati och morgondagens politiska ledare?

När politiken inte speglar hur vårt samhälle ser ut kommer många av de beslut som fattas inte heller resultera i det samhälle vi vill se. Politiken är full av medelålders vita män, som suttit i massor av möten och vet massor om processer i politiken – men som kanske aldrig åkt buss, cyklat till jobbet eller pratat med en nyanländ. Viktiga kompetenser och erfarenheter ska alltid tas tillvara – men hur ser vi till att även unga kvinnor med annan bakgrund än dessa män får en chans att vara med och forma morgondagen? Ju fler kvinnor som får chansen att ta plats inom politiken idag, desto fler kvinnor kommer i framtiden kunna hålla i en ordförandeklubba.

Mycket har hänt när det gäller jämställdheten i Sverige, och för bara några månader sedan skakade #MeToo om hela vårt avlånga land. Ingen bransch kom undan – inte heller min. Uppropet I maktens korridorer, som handlade om sexuella övergrepp och trakasserier inom politiken, samlade över 1300 namnunderskrifter och berörde enormt många fler.

Så länge trakasserier tillåts pågå i det tysta, så länge vi får oönskade kommentarer om ålder eller utseende och så länge vi alltid tvingas vara den enda kvinnan i rummet kommer alltför få kvinnor våga ta chansen till politiskt engagemang.

Att visa handlingskraft. Fatta beslut. Få saker att hända. Det är inte egenskaper som enbart kan tillskrivas det manliga könet, tro mig. Det är hög tid för samhället att ledas av kvinnliga, moderna politiska ledare. Så bygger vi ett samhälle för fler.

Maria Kjellberg (MP)

Kommunalråd i Kungälv (som just nu jobbar i Stockholm)

Anteckning till protokollet ang. Orkla

Kommunstyrelsen 2018.02.14

Kommunstyrelsens information om Orkla (Göteborgs Kex) beslut att inleda fackliga förhandlingar

18 januari 2018 offentliggjorde Orkla Foods, som äger Göteborgs Kex, att fabriken på sikt kan komma att läggas ner och produktionen flyttas till Riga i Lettland. Bakgrunden är, enligt företaget, att det inom Orkla pågår en omstrukturering med målet färre små fabriker och ökad lönsamhet.

Som politiker i Kungälvs Kommun beklagar jag livsmedelskoncernen Orklas beslutat att inleda en process som sannolikt innebär att Kexfabriken i Kungälv läggs ner och produktionen flyttar till Lettland. Kungälvsborna riskerar därmed att förlora en av kommunens största privata arbetsgivare och en fabrik som är en viktig del av vår stads historia och identitet. Kexproduktionen i Kungälv har pågått sen 1888 och många generationer av Kungälvsbor har vigt sina yrkesliv åt fabriken, och många har rest långväga för att handla i Bräckboden, inte minst turister.

Definitivt beslut och besked om fabrikens framtid kommer först senare i vår, efter den ordning som råder med fackliga förhandlingar. Efter det tar det åtminstone fyra år innan produktionen upphör, vilket ger kommunen god tid att planera för framtiden. Kungälv har idag ett av landets lägsta arbetslöshetstal och befinner sig i ett expansivt skede. Det gör att kommunen och Arbetsförmedlingen står väl rustade när Kungälv riskerar att förlora en av sina större privata arbetsgivare.

Den eventuella omställningsprocessen kommer att påverka ca 350 personer som kan komma att bli av med sina arbeten. De flesta av dem är Kungälvs bor men även Ale och Stenungsund har många invånare anställda på Kexfabriken.

Tjänstemän och ett fåtal politiker (varav jag har varit en av dem) från Kungälvs kommun har (under sekretess) under en period fram till den 18 januari haft täta kontakter med Orklas ledning och informerat om bl. a alternativa geografiska platser i kommunen som skulle kunna göra att Göteborgs Kex skulle kunna ha kvar sin produktion i Kungälvs kommun och rädda arbetstillfällena. Tyvärr har Orklas ekonomiska kalkyl trots detta vägt över till förmån för fabriken i Riga.

Från Miljöpartiet konstaterar vi att tjänstemän på Kungälvs kommun gjort en stor ansträngning för att visa på alternativa platser och alternativ för Orkla att behålla fabriken och produktionen i Kungälv. Att Kommunstyrelsen i februari 2018, innan Orklas definitiva beslut, ska fatta ett skarpt beslut om uppdrag till tjänstemännen att göra detta arbete en gång till, under pågående förhandlingsprocess mellan Orkla och facket är att låta tjänstemännen bli brickor i ett politiskt förhandlingsspel och riskerar dessutom att göra Kungälvs Kommun till en part i förhandlingen.

Från Miljöpartiet anser vi att Kungälvs kommun inte ska vara en part i den pågående förhandlingen mellan Orkla och facket. Kungälvs Kommun ska däremot givetvis ställa upp på alla sätt för att ta fram material och information om det efterfrågas av parterna i den pågående förhandlingen.

Först efter att Orkla fattar ett definitivt beslut, ska Kungälvs Kommun starta upp arbetet med att göra allt som står i sin makt för att underlätta för de personer som riskerar att bli utan arbete.

Omställningsprocessen kommer att pågå under ca fyra år och kommer att ske i nära samverkan mellan Orkla, Arbetsförmedlingen och de kommuner där de anställda bor. Huvudansvaret för omställningen är framförallt Orklas, en internationell och välmående koncern som har ansvar för att deras anställda inte ska gå ut i arbetslöshet till följd av att produktionen flyttar utomlands.

När det gäller platsen där fabriken ligger och Kungälvs stadsutveckling är det också en process som Kungälvs Kommun ska inleda först efter Orklas eventuella och definitiva beslut. Då kommer Kungälvs kommun att inleda dialog med Kungälvsborna och Orkla som äger marken om vad vi kan göra på platsen. Enligt detaljplanen är det idag industrimark och omgärdat av stängsel.

Målsättningen är att på sikt göra fabriksområdet till en del av staden, det kan handla om bostäder, park och verksamheter och handel. På något sätt bör det dessutom anknyta till Kungälvs historia där kexproduktionen är en viktig del.

Maria Kjellberg (mp)

1:e vice ordförande Kommunstyrelsen

Riksdagskansliet nästa!

Från den 1 mars tillträder jag en tidsbegränsad anställning på Riksdagskansliet i Stockholm. Tjänsten är kopplad till bostadspolitik (stadsutveckling) och försvarspolitik. I tjänsten ingår bl.a kontakter och samverkan mellan riksdagsgruppen och riksdagskansliet, regeringskansliet och UD för Miljöpartiets räkning.

Jag är glad att få möjligheten att bidra till Miljöpartiet på nationell nivå samt att få möjligheten till personlig politisk utveckling och att bilda ett kontaktnät på nationell nivå. Jag hoppas också att detta kan bidra till att öppna nya dörrar och lyfta Kungälvs Kommuns utvecklingsmöjligheter inför nästa mandatperiod. Att få chansen att pröva på att jobba som tjänsteperson är också nyttigt.

I Kungälv innebär detta att jag tar ett halvårs paus i miljöpartiets uppdrag i Kommunstyrelsen, men bibehåller platsen i Kommunfullmäktige och kommer parallellt att bedriva valrörelse både nationellt och lokalt.

Denna mandatperiod har Miljöpartiet tillsammans med majoritetspartierna lagt en stabil grund och drivit på kommunens miljöarbete, med strategiska mål, övergripande styrdokument och införandet av ett miljöledningssystem. Mycket har handlat om politisk styrning mot kvalitet och miljö, om att arbeta strategiskt och systematiskt. Nästa mandatperiod fortsätter vi arbetet mot att Kungälv ska bli en bra, modern och hållbar kommun att älska, besöka, leva och arbeta i.

Mitt mål nästa mandatperiod, är att komma tillbaka och fortsätta jobba för Miljöpartiet i Kungälv, och med medborgarnas stöd hoppas jag då att Kungälv leds av moderna kvinnliga ledare.